Ett ord om hur att förhålla sig till dem stora utmaningarna i livet.

Sök...


annishstoninspro.blogg.se
Allmänt
Min reflektion om dagens meditation i ACA
27 maj 2026
Att våga förlåta oss själva.
Jag har haft det väldigt svårt att förlåta mig själv i en livstid.
Har som barn skurit mina handleder för att jag burit på så mycket hemligheter och smärta.

Jag har inte blivit äldre än 5 år.
Mitt inre barn är sårat, försummat, kränkt, våldtagen.
När jag kom till aca så tyckte jag att det var larvigt detta med ens inre barn.
Men sen insåg jag att jag behövde ta hand om mitt inre barn för jag idag vill inte vara offer för alla mina omständigheter och människor, saker och platser.
Jag vill styra eller låta gud styra mitt tänkande.
Jag kan handla efter min egen vilja och styra upp saker, få saker att bli som jag vill.
Men när jag lämnar gud eller min högre makt eller universum eller vad du väljer att kalla hen/han/hon så blir allt ett enda ohanterlighet och fördärv.
Jag går i en annan gemenskap för mitt beroende och där ber vi 3 stegs bönen den går såhär: Ta min vilja och mitt liv, vägled mig i mitt tillfrisknande visa mig hur jag ska leva.
Med den lilla bönen har jag lärt mig att när jag går efter egen vilja, tror att jag kan styra allt själv och att jag är chauffören i det stora skeppet så kommer jag en dag att falla hård på marken och kanske aldrig komma upp tillbaka igen. Jag har lärt mig det ifrån ungdomen.
Jag kan inte ha höga förväntningar på mig själv eller någon annan.
Visst alla har vi och bär på harm ibland. Och vi måste vila.
Och som vi säger i NA och ACA och AA att harm är som att käka gift och tro att den andra ska bli sjuk av det giftet.
Jag för att kunna leva i tillfrisknandet måste lämna över, ge upp, vissa vitt flagg för att kunna tillfriskna och leva det liv jag vill leva.
Livet är helt fantastiskt och jag lever idag ett liv som är mäktigt bra.
Beyond my wildest dreams.
Och kommer nog att fortsätta göra det.
Jag har en livslång gottgörelse till mina syskon som är bäst i världen.
Det är mina själsfränder. Och jag brinner för dem.
Vi vet hur det är att komma ifrån dysfunktionella familj så att det för i helvete räcker. Jag vill kunna hjälpa dem och finnas där för dem.
Dem är mina hjältar.
Jag vill kunna finnas där för andra, för det vuxna barn, alkoholist, eller beroende som fortfarande lider.
Det är nog så jag växer också.
Tack.

Annas blogginlägg:

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---