Serie: Att gå på Djupet Del 1

Att gå på djupet och utforska sina rötter är en av de mest transformerande resorna man kan göra. Ibland innebär det att vi måste återvända till vår barndom, där många av våra grundläggande övertygelser och rädslor har sina rötter. En teori som ofta diskuteras i samband med detta är anknytningsteorin, som beskriver hur våra tidiga relationer – särskilt med våra föräldrar eller vårdnadshavare – formar hur vi ser på oss själva och andra genom livet. Anknytningsteorin förklarar att de band vi formar som barn kan påverka hur vi knyter an till andra i vuxen ålder, och hur vi ser på världen omkring oss.

Låt oss ta ett exempel. Ett barn som växer upp med en vårdnadshavare som är känslomässigt otillgänglig kan utveckla en otrygg anknytning. Kanske lär sig barnet tidigt att deras känslor inte är viktiga eller att de inte kan lita på att någon finns där för dem när de behöver tröst. Detta kan sätta rädslor i barnet, rädslor som handlar om att inte vara tillräcklig, inte bli sedd, eller inte vara värd kärlek. När dessa mönster följer oss in i vuxenlivet kan de skapa ett djupt rotat dåligt självförtroende. Det är som att dessa tidiga erfarenheter bygger upp osynliga murar runt oss – murar som begränsar hur vi ser på oss själva och vad vi tror är möjligt.

Ett annat exempel kan vara ett barn som ständigt blivit kritiserat eller jämförts med andra. Ett sådant barn kan börja tro att de aldrig är tillräckligt bra, oavsett vad de gör. Denna inre röst, som en gång var föräldrarnas kritik, kan sedan bli en del av barnets egen självkritik som vuxen. Dessa upplevelser skapar ett känslomässigt bagage som vi bär med oss, ofta utan att vara medvetna om det.

Här blir det också viktigt att förstå hur rädslor och låg självkänsla som grundlagts i barndomen kan förstärkas om vi hamnar i destruktiva relationer senare i livet. Ett exempel på detta är att fastna i en relation med någon som har ett narcissistiskt tankesätt. Narcissistiska personligheter tenderar att manipulera och utnyttja andra för sin egen vinning, och kan förstärka den känsla av värdelöshet eller otillräcklighet som redan finns inom oss. Att vara i en sådan relation kan leda till att ens självbild bryts ner ytterligare, och det kan kännas som om det är omöjligt att bryta sig loss.

Men det finns alltid en väg ut. För att kunna förändra våra liv och bryta oss fria från destruktiva mönster, måste vi först bli medvetna om dem. Det är här vikten av att gå tillbaka till barndomen och bli som ett blankt papper, eller som ett barn i sin nyfikenhet på livet, kommer in i bilden. Ett barn är inte fast i gamla tankemönster. Ett barn har en naturlig förmåga att vara öppen, nyfiken och ta emot nya intryck utan fördomar eller rädslor.

Genom att börja om, som ett blankt papper, kan vi lära oss att ifrågasätta våra gamla övertygelser och tankar. Vi kan börja fråga oss själva: Var kommer den här tanken ifrån? Är den verkligen sann? Eller är den en kvarleva från en tid då jag var ett sårbart barn? På samma sätt kan vi lära oss att släppa taget om gamla sår och skapa en ny och mer kärleksfull relation till oss själva.

I mitt nästa inlägg kommer jag att gå in mer på det narcissistiska tankesättet och hur vi kan bryta oss loss om vi har suttit fast i en sådan situation. Men för att börja den resan måste vi först förstå hur våra rädslor och dåliga självförtroende har byggts upp från barndomen. När vi har den insikten kan vi börja riva ner de murar som håller oss tillbaka och skapa ett nytt liv, fritt från gamla sanningar som inte längre tjänar oss.

Nikos blogginlägg:

---

---

---

---

---

---

---